Igår jobbade jag mitt första pass på securitas, 18-06. Länge sedan jag hade den dygnsrytmen nu faktiskt, jag har den senaste tiden varit noga med att gå upp i tid och "ta vara på dagen". Och att jag har älskat att gå upp på morgonen och ha fasta rutiner förvånar ingen mer än mig själv. Kommer helt ärligt att sakna det lite, men nu är det back to basic igen. Nattmänniskan. Den ljuskänsliga vampyren.
Jag har alltid älskat att jobba natt, jag har nästan enbart jobbat kväll/natt i mitt liv, och därför känns det tryggt. Jag är ingen person som är sugen på ett 8-17 jobb 5 dagar i veckan, jag vill jobba mer blandat för att undvika den där känslan om att vara i ett konstant hamsterhjul.
Idag har jag försökt att sova bort dagen eftersom jag kom i säng typ 09 imorse, men det gick sådär. Vaknade innan 12 och var klarvaken. Kvällen har hur som helst spenderats framför datorn med att gå igenom massor med musik på spotify. Älskar håkans nya låt, har haft den på repeat ikväll. :)
Knepigt det där med att känna sig lycklig. Harmonisk liksom. Jag har intalat mig själv så många gånger att jag inte förtjänar det för saker som hänt och tillslut tror man på det själv. Så idiotiskt. Varför skulle inte jag förtjäna att må bra? För att man har krossat hjärtan eller gjort misstag? Isåfall skulle typ alla människor vara dömda. Jag har lagt allt sånt bakom mig och fokuserar bara på att vara glad. Har bytt stress, massor av kaffe och en del ångest mot te, annan attityd och definitivt andra prioriteringar. Jag mår väldigt bra just nu helt enkelt. :)
Det är jag och Julia Robets i eat, pray, love. Vi har fattat grejen. ;) Tycker att alla borde förstå att man ska fokusera på verkligheten istället för att lev ert liv genom typ facebook. Alla har blivit så sjukt bekräftelsekåta, kollar facebook var 10e sekund.. mad world.
/ Guru Josefine :D
