Silvervingar

Tänkte bara skriva en liten nyårshälsning till er :D Hoppas ni har en bra kväll vart ni än firar! :) Vi ska till magnus och julie, vi ska äta god mat, dricka drinkar, spela roliga spel och ha kul. :D Nu ska jag strax börja göra mig iordning, så jag önskar er ett gott nytt år redan nu.. 2012 kommer att bli bättre än 2011! Utan tvekan!

Just det! Nyårslöften.. mina 2 är att jag ska satsa stenhårt på att uppfylla min dröm och att jag, precis som yohannas löfte, ska bli bättre på att säga nej till saker! Jag är värdelös på att säga nej, får alltid så dåligt samvete.. men nästa år ska jag jobba på det. :) Har ni några? Om några timmar är det nytt år, nya möjligheter! Puss & hörs nästa år ;)

 

Tack alla som har förgyllt mitt 2011 ♥

 

Jag vet inte vad jag ska säga. Nästan. Jag hittar inga bra ord som beskriver hur jävla illa denna situationen är.

Jag har ju fel på min sköldkörtel och äter levaxin resten av livet för att ämnesomsättningen ska fungera, och när värdet är dåligt så mår jag skit. Kroppen går på lågvarv typ.. hjärtat slår konstigt, man fryser, domningar, yrsel, you name it - alla symptom jag har haft hela hösten. Sen i september så har jag tjatat på läkare om att det kanske är det som är felet, att jag måste justera min medicin lite - men alla har sagt nej. Tills idag. Då ringde vårdcentralen och mina provsvar hade kommit tillbaka. Mitt TSH-värde hade ändrats om man jämför med åren innan. Hur kunde typ 10 olika läkare, 2 ambulansfärder, flera tusentals kronor i kostnader o så vidare missat detta?!

Idioterna har ju missat att jämföra med mig själv, proverna har kommit tillbaka och ser bra ut för en frisk människa, men dom kanske skulle kollat hur jag låg till innan och upptäckt skillnaden? Nej. Istället har läkarna mer eller mindre gett mig en "men det beror nog på något psykiskt/ångest"-diagnos. Och till slut så tror man ju på dom.

Klart som fan att jag har fått ångest. Jag har gått sjuk i 4 hela månader, fått både viljan att ibland inte leva längre och lusten att ge upp för att ingen tror mig. Hur ska en människa annars reagera..?

I måndags träffade jag en ny läkare och efter många timmar på näl så tyckte han att jag skulle träffa en psykoterapeut-läkare på sjukhuset när jag ändå var där.. sagt och gjort, efter att ha vart vaken i nästan ett dygn så var det min tur. Trevligaste läkaren någonsin! Vi pratade lite uppväxt och hur man mår med allt i livet, kändes skönt att någon lyssnade till skillnad från läkare som bara skickar en hem med orden "försök att inte stressa så". Men jag kände mig jäkligt malplacerad när jag satt i väntrummet på psykologiska mottagningen.. för jag mår ju inte dåligt? Precis som läkaren där sa, han såg inga tecken på varken ångest eller depression.. utan tyckte att jag var en av dom mest positiva som vart där. Haha. :) Jag fick några tabletter jag kunde ta ifall att jag skulle känna mig uppstressad (skulle aldrig ta dom iofs) och sen åkte jag hem.

Tillbaka till poängen - allt var i onödan. Jag har mått dåligt i onödan. Imorgon ska jag hämta mina nya tabletter för att fixa ämnesomsättningen och snart kommer jag att vara back on track. Om jag ändå kunde få tillbaka mina 4 månader.


Kan man stämma vården?

 

 

Hur sockerberoende är inte jag då? Åh tänk om det hade funnits en nattöppen kiosk här i närheten.. då hade jag vart tjock, som niklas säger. :P haha! Ni har väl inte glömt denna låten btw?

 

 

 

Hhahahahaha